maddejörgensen

Min fina kille, jag älskar dig. 
Tänk att vi snart varit tillsammans i två år, med lite uppehåll. Två år är liksom hur mycket som helst igentligen, och jag har nog fått den finaste killen, han som verkligen bryr sig, han som jag delar skratt med varje dag, han som finns där när jag mår dåligt, han som gör allt för mig, bara för jag ska vara glad. Finns nog inget finare än killar som bryr sig. '' kommer ihåg dagen vi började prata med varandra, då du började skriva. det låter så himla töntigt men i mina öron helt underbart. vi hade gått i samma klass i ungefär 1 år och lite mera, då du började skriva någon anteckning på min mobil, som jag sedan läste i slutet av skolan och du började smsa, och det blev bara mer och vi träffades, jag var väldigt osäker av mig men fattade sen att det var en bra kille jag hittat, en riktigt bra. Och märkte att han faktiskt gjorde mig glad, skrattade åt samma saker, tyckte nästan väldigt lika om saker. Det tog slut några månader men det jag menar är att jag kan inte vara ifrån honom, det måste bara vara vi. Vi kan inte göra något men endå ha så himla kul, för vi är så himla töntiga, kan bara ligga där och skratta och det känns så bra, vi kan också vara hur osams som helst men i nästa sekund bara skratta och allt är som vanligt, och varje sms på kvällen innan jag ska sova '' godnatt, jag älskar dig, du är bäst '', då somnar man gott, eller att somna gott är väll när jag somnar i hans armar då han pussar mig och säger godnatt. det är nog nästan bättre faktiskt. Det jag ville säga var att dom här snart två åren har vart de bästa åren i mitt liv, då jag fått en sån himla fin pojkvän, som jag älskar massor. världens finaste.